Processdokument, detta har jag lärt mig i denna kurs.

Jag funderar tillbaka på det jag lärt mig under denna kurs.

Det första jag tänker på är att jag lärt mig mycket inte bara av den litteratur som jag läst utan av deltagarna i kursen. Genom diskussioner har jag fått nya tankar som följt med mig under resan. Jag är medveten om att jag behöver andras tankar och reflektioner för att komma vidare och att det är viktigt för mig. Jag behöver någon/några att "prova mina tankar på", för att förstå och komma vidare. Utmaningen blir nu att sprida den kunskap som jag fått och få igång pedagogisk dokumentation på min avdelning. 

Det var spännande att återigen läsa boken: varför pedagogisk dokumentation? Av Hillevi Lenz Taguchi (2013) igen. Bokens tidigare upplaga gav mig mycket då jag läst den för några år sedan, men att läsa om den omarbetade upplagan gav mig ännu mer och startade nya och andra funderingar hos mig. Hur förtydligar jag att betydelsen av den pedagogiska miljön är så viktig, när det är så självklart för mig ? Jag hittade några meningar som lätt förklarar vad den pedagogiska miljön handlar om, en synlig och osynlig lärmiljö. Att inte bara det som vi kan ta på i ett rum påverkar utan också förhållningssätt som är så viktigt. 

"Att utmana ögat och lyssna med alla sinnen" är något som Loris Malaguzzi pratar om och något som är värt att fundera på. Att tillsammans ha en grund att stå på när man börjar med pedagogisk dokumentation. Christina Wehner-God'ees bok, Lyssnandets och seendets villkor (2011) är en dvd bok som handlar om pedagogisk dokumentation och kan vara till god hjälp för att komma igång i arbetslaget samt ha samma utgångspunkt för uppstart av pedagogisk dokumentation. Tex att på arbetslagsträffar avsätta tid för att se ett avsnitt tillsammans för att sedan diskutera samt reflektera.

Jag fastnar fortfarande vid den reflektion som är så viktig för att utvecklas både som individ och som arbetslag. Att det sedan ska ske med systematik är något som startar mina funderingar och har lett fram till mitt beslut att en del av min planeringstid viks åt just detta och att jag skriver ner dem i en bok. Jag tänker mig också att jag går tillbaka och läser det jag skrivit för ett tag sedan, för att komma vidare. Att tänka på att reflektion är "tankar om tankar" får mig att förstå att det är en process att reflektera och något som sker under en längre tid. I Kristin Bies bok reflektionshandboken (2009, s 16) står det att "målet med reflektion är att lära dig att medvetet använda reflektion i din lärande process" denna mening har jag sedan flera år tagit med mig och funderat över, ända sedan jag för första gången läste den. "Reflektion handlar om att föra tankarna tillbaka till, eller vända tillbaka till, något som du tänkt tidigare" ( Bie, s11) Att synliggöra processen utvecklar och får oss att komma framåt, men också att se bakåt och undvika tidigare "misstag" och att det leder fram till att vi omvärderar det vi gör. För en person som jag med otålighet och viljan att bara komma framåt blir reflektion ett viktigt verktyg för att stanna upp och tänka efter samt därigenom utvecklas. 

Jag tar med mig tankar om metatänkande och meningen "tankar om tankar utgör en centralroll för att distansera sig från idéer som annars lätt tas för givna" som jag läste i boken den svårfångade reflektionen ( Peter Emsheimer, 2005) för mig är det alltså viktigt att se processer och utveckling för att känna mig tillfreds med det jag gör. 

Kursen har också gjort att jag funderat på min yrkesroll och den profession jag besitter. Reflektionen bidrar till detta. Att blogga är också ett härligt sätt att dela med sig av de tankar som rusar runt i huvudet på mig och ta del av andras tankar. Jag är inte rädd för att hamna i pedagogiska kullerbyttor, blir inte orolig av att känna förvirring inför saker som jag tidigare varit övertygad om, det är vägen till att komma vidare och bli medveten. Att fundera över vad står det i de styrdokument som vi ska rätta oss efter? 

Boken som heter "vad berättas om mig"( Svenning, B, 2011) var intressant och skapade många frågor om hur vi använder de alster och den dokumentation som vi skapar. Hur kan jag som pedagog ge utrymme för att barnens  i deras dokumentation och hur bemöter jag barnen på ett respektfullt sätt? Tex är det okej att jag använder detta kortet på dig ? 

Boken får mig att fundera på de allra yngsta barnen och hur vi låter de yngsta barnen vara med och bygga vår verksamhet. En verksamhet där även barn som ännu inte äger ett talat språk blir delaktiga. Pedagogernas roll och närvaro i den process blir ännu viktigare, trots att det ofta landar i en tolkning av situationen, pedagogen kan inte fråga ett litet barn som saknar ett talat språk, för att förstå. Det är därför flera pedagogers bild nödvändig för att närma sig den sanning om det som just hänt.

(Svenning, B, 2011)"De yngsta barnen i förskolan har egna tankar kring och reaktioner på de situationer då de upplever sig bli dokumenterad; att det ibland kan vara en bra upplevelse och ibland inte. Vi måste leta efter uttrycken och hela tiden försöka närma oss barnens perspektiv. Det är en stor utmaning som kräver både tid och koncentrerad närvaro" dessa meningar fastnade jag för då jag läste boken "Vad berättas om mig?" och kommer fortsätta att fundera på detta. 

Roligaste uppgiften i kursen var radioprogrammet, så roligt att använda ljud tillsammans med barnen. Att vi gjorde Hannas radioprogram till en del två, gjorde vi inte enbart för att det var kul utan för att påvisa att pedagogisk dokumentation bygger på tidigare pedagogiska dokumentationer. Vi fick också användning av de reflektionsfrågor som vi fått som tips på att komma vidare i vår reflektion tillsammans med barnen. Jag har börjat använda ljud mer med barnen och funderar på att få med det i barnens individuella dokumentationer.

Efter att ha sett elmins föreläsning testar jag några frågor på mig själv som Roger Ellmin tipsade om. 

Vad ska jag/vi lära ? (Mål för lärandet)

Jag vill lära mig mer om hur vi praktiskt använder den dokumentation som vi gör och hur vi gör den systematiskt genom att använda samma modell och reflektera tillsammans. Jag vill också lära mig mer om hur vi kan använda unikum och bjuda in barnen och deras delaktighet. Det är trots allt deras dokumentation.

Hur ska jag/vi arbeta ( lärandestrategier)

Barnens intresse och delaktighet ska styra över de val vi gör när vi dokumenterar. Med samma verktyg kan vi skapa systematik och verksamhetsutveckling. 

Hur lär jag/vi bäst? (Lärstilar)

Genom diskussion och reflektion som utmanar och för mig vidare, att våga prova. I mötet med andra ges jag möjlighet att prova tankar som gör att jag får nya tankar. 

Vad har jag/vi lärt?(utvärdering)

Att reflektion är viktigast för att utvecklas, men att det ger mer om vi delar med oss. 

Att reflektion behöver ta mer plats under våra gemensamma arbetslagsmöten. 

Det jag lärt mig under kursen har jag samtidigt kunnat använda i verksamheten och har därför varit meningsfullt och utvecklande.

Vad är nästa steg?(utveckling)

Att sprida det jag lärt mig men hur?

Öka reflektionen för att komma vidare. 

Att dokumentationen är barnens, hur gör vi den tillgänglig, genom att bjuda in dem och låta deras röst vara viktig och tongivande. 

Att berätta om denna kurs som skapar goda förutsättningar för verksamhetsutveckling. 

Att använda dessa frågorna då jag reflekterar ibland, för att utmana mina tankar. 

Jag är väldigt nöjd över att jag valt att gå denna kurs där jag fått möjlighet att koppla ihop mina tankar med vår verksamhet, vilket har utvecklat både mig som pedagog samt vårt gemensamma arbete med pedagogisk dokumentation. 

Reflektioner kring lek och dess betydelse för mig.

Vad lär barn sig inte i lek ? Jag är övertygad om att barnen lär sig allt. I en trasslig "spagettiröra" erövrar barnen kunskap, inte minst genom möten som material. Vilka förutsättningar ger vi våra barn för att utvecklas genom lek? Vilka material erbjuder vi? Och varför? Hur tillgängligt är materialet? 

Jag funderar speciellt på min yrkesroll, hur kommer det sig att, när jag slappnar av kommer fantasi och jag kan med lätthet bli en del i leken med barnen? I min barndoms hagar ägde jag allt runtom kring mig i naturen, fantasin kunde flöda fritt. Kanske berodde det på att jag ofta lekte själv ( om inte grannens barn var hemma förstås). I timmar kunde jag flyta in i fantasivärldar, som fortsatte och fortsatte. Hur ger vi våra barn i förskolan möjlighet att leka och fortsätta leka? Vi bryter hela tiden för mat, gå ut mm. Det krockar med min syn på lek och dess viktiga del i barns värld. 

Det var inte alls underligt att jag under min utbildning valde att läsa kursen pedagogisk drama 20 poäng. ( Någon gång ska jag läsa de resterande 20 p så att jag kan bli dramapedagog)  Jag har också spelat amatörteater och medverkat i forumspelsgrupper. Kanske inte konstigt att jag valde detta. Vi hade även ett projekt på min grundskola, ett anti mobbningsprojekt. Skolan köpte in en dramalärare som drev projektet. Allt annat lades åt sidan under dessa veckor. Fantastiskt, alla fick uppgifter att göra, detta spelades upp för föräldrar och syskon. Så vid 8 års ålder var jag övertygad om att teater var ett av mina språk.

Fantasin är en kompetens som barnen kan ha nytta av hela livet. Att låta barnen möta många olika språk är något som utvecklar är det som vi kan ge dem på förskolan. Jag funderar också på varför jag har så svårt att välja ut ett fåtal citat ur läroplannen, då jag bloggar i unikum. Det hela beror nog på att jag ser att allt går i varandra, barnen lär så mycket på en gång....

"Vi lekte och lekte och lekte, så det är underligt att vi inte lekte ihjäl oss" citat Astrid. Lingren 

Reflektion

Vad innebär reflektion?
Jag tänker mig att reflektion innebär att du har tankar om tankar.

Och varför är den så viktig? För att se processen och kunna inta ett helekopterperspektiv utav det som du gjort. Att få nya tankar som du sedan kan ha nytta av och lära dig något av för att i framtiden utveckla.

För mig är också att dela dela med sig en viktig del i reflektion.

Sedan också att den sker systematiskt och regelbundet är också en annan viktig del. För mig är det nödvändigt att använda mig av penna och papper när jag reflekterar, mer kommer fram då. Jag har därför köpt en ny skrivbok som jag ska använda. Jag kommer att utgå ifrån trippelloggen, med frågor som situation/händelse -Hänt idag?, reflektion/analys-Tänkt?Känt? Och aktivitet/aktion- handling? Lärande? Ditt nästa steg? För att det ska ske systematiskt kommer jag att använda del av min planeringstid till detta. På bilden ser ni min reflektionsbok.

Vad berättas om mig?

Under vår diskussion om denna bok landade i att vi behöver diskutera vad vi har för barnsyn/männsikosyn och att vi behöver diskutera i våra arbetslag. Vår dokumnetation speglar detta, vilken del har barnen i sin dokumnetation ? Hur ger vi dem möjlighet att var del i dokumnetationen? Barnen tar många bilder själva på min avdelning, vad gör vi med dem? Hur syns dessa i barnens dokumentation? Jag kännner mig både inspirerad och förvirrad på vad mitt nästa steg ska bli. 

Jag tänker också på detta. 

Tankar från senaste mötet

.Känner att det är så spännande och roligt att lära tillsammans med andra. Det inspirerar och startar nya och andra tankar. I min grupp provar vi tankar och det är så vi tillsammans får ny förståelse, vilket också gör att tiden flyger iväg och att vi skulle kunnat fortsatt att samtala i timmar. 

Att våga låta barnen ha sin teori och de blir ändå vetenskapliga är något jag funderar mycket över. Det känns bra att barnens teorier blir så viktiga och att de får ta plats men också skönt att de kan bli vetenskapliga, men att de de då måste få mer tid. 

Jag tänker på mitt första möte med ipad var efter föräldraledighet. Jag hade ingen aning om hur jag skulle starta den eller vad jag skulle ha den till. Jag lät barnen visa mig och tillsammans utforskade vi Ipaden. Detta blev en tydlig milstolpe för mig och min syn på lärande. Nu för tiden låter jag processen bli lika viktig som kunnandet. Att befinna sig en process där man inte vet var man hamnar är spännande och utmanande. Det är så jag tänker att pedagogisk dokumentation ser ut. Lärande sker rhizomatiskt och du vet aldrig var en blomma ska växa upp ur "rot-trasselet"  utmaningen blir att fånga den process som pågår och utmana lagom mycket. Så allt är föränderligt och vi befinner oss i en ständig process.

Pedagogisk dokumentation

Just nu läser jag kursen pedagogisk dokumentation som it stöd. Processen som sker under denna kurs reflekteras i bloggen. Läs gärna mer om vem jag är här brevid, i bloggen.

Pedagogisk dokumentation är för mig en process där flera pedagoger reflekterar kring dokumentationen. Dokumentationen sker systematiskt och över tid. Ett gemensamt fokus som reflekteras kring samt gemensamma utgångspunkter och modell är nödvändigt för att ska bästa möjliga förutsättningar för att den pedagogiska dokumentationen ska fungera.

Mina kullerbyttor har länge varit hur man dokumenterar de yngsta barnen och skapar en delaktighet samt belyser processen, utan att själv göra tolkningar. De yngsta barnen går inte att fråga, då deras språk mera utgör kroppspråk än talat språk. Pedagogerna tolkar det som händer och utan andra kan det bli helt galet. Det är alltså ännu viktigare med flera pedagogers reflektion för att skapa en bred bild samt att bild/film används som verktyg.

Det känns skönt att ha en lärgrupp där vi tillsammans kan få prova våra tankar, reflektera samt skapa nya förståelser av det vi lär oss. Jag tror på kollaborativt lärande. Det ska bli så spännnade.